Emmabiten

Har just kommit hem från jobbet myströjan är på och teet står bredvid fortfarande för varm för att drickas.
Hela dagen har jag vart fylld av en olustig känlsa. Eller egentligen så har jag vart fylld av en sån känsla den senaste veckan. Jag vet inte varför eller va d e. Men nånting inom mig bultar o gör ont. Jag känner mig nästan fången i mig själv o d känns som att jag bara står o stampar. Va e egentligen min mening? Va e jag här för att göra? Jag känner mig så ensam! D e så svårt att förklara men jag har känt mig så fruktansvärt liten o ensam den senaste tiden att jag bara vill lägga mig ner o gråta o bli klappad på.

Jag tror jag e inne i en sån där period igen då jag kommer till massa insikter. Dom brukar göra jävligt ont men också vara väldigt lärorika o utvecklande. Jag ifrågarsätter folk o deras beteende. Jag känner mig osäker bland alla människor o märker hur jag börjar genomskåda o undersöka vilka som jag verkligen kan lita på o vilka som verkligen tycker om mig för mig. Jag har lyft huvudet ifrån mig själv o börjat våga titta upp på folket runt mig, iakta deras beteende o rannska mig själv o dom, vilka beteenden jag vill behålla, vilka jag ogillar o vilka jag gillar. Hur man ska betee sig o vara som en bra medmänniska? Saker händer!

D måste vara så d e! D e en utvecklingsfas igen o den gör ont! Jag har en fin Johan som är den bästa kompisen man kan ha han sa   att d här e bra. Att d e en tydlig utveckling när man vågar börja lyfta huvudet o se andra. Jag har aldrig tänkt på d så innan, men jag tror faan han  har rätt! Jag e fruktansvärt sårbar o känslig just nu.

Jag vet att d kanske låter lite krångligt o svajjigt. Men jag skriver bara direkt ur mitt hjärta nu. Jag har inte ork till annat, måste få ur mig det här! Vill inte behålla alla tankar inombords ensam. D e jobbigt! Men bäst av allt e att jag vet att d e nu jag kanske inte bara står o stampar som jag tror. D kanske faktiskt händer mer än va jag fattar själv just nu i rätt riktning... Jag borde lära av min resa hittills o våga lita till min påbörjade väg o resa. Men ibland kan jag känna mig så otroligt misslyckad o felplacerad...

Jag ska bara lägga mig ner i sängen nu med en bra bok och  me mina tankar. Jag behöver nog det! Saker sker inte över en natt. D krävs mycket tårar, bearbetning, tankar o känslor för att komma vidare i livet. Jag lever på riktigt nu! D e d jag gör! O jag ska faan va glad över det!

Oj jag skulle ju lagt mig i sängen, men jag klickade in på Nelly.se och fann mig just en klänning bara ett klick bort:) snart i Emmas garre!! vad tycker ni??

Kos og klem

Emma